© Bullseye AB 1996 - 2021
Godsets placering i ugnen.
Temperaturen blir som regel inte helt jämn i en elugn. Det gäller såväl små som stora ugnar. Ofta är det godsets placering i ugnen som är det avgörande för att uppnå goda bränningsresultat. Fördela godset så jämnt som möjligt i ugnen för att främja god luftcirkulation i botten och sidor. Finns inte möjlighet att fylla ugnen helt bör godset sättas i mitten av ugnen. En sättning av gods i enbart nedre delen av ugnen resulterar nästan alltid i bränningsfel.
Skröjbränning.
Många fel vid bränning av lergodslera och lergodsglasyrer kan härledas till felaktig skröjbränning. En stor del av de sprickor (förutom torksprickor) och sprängningar som förekommer beror på för snabb temperaturstegring upp till 600°C. Praktiskt taget alla ugnar är försedda med en effekt- eller energiregulator som medger att bränningen tar ca 6 timmar upp till 600°C. Vi rekommenderar skröjbränning av lergodslera till ca 920°C då alla våra glasyrers flyttal är beräknade på basis av denna skröjtemperatur.
Om man skröjer mycket under 920°C får man en porösare och mer sugande skärv med för tjockt glasyrskikt och rinningar eller krypningar som resultat. Om man däremot skröjbränner högre blir skärven hårdare, med mindre sugförmåga som följd, vilket i sin tur kan ge för tunna glasyrskikt. Resultatet kan bli en “torr” och tråkig glasyryta. För låg eller för hög skröjtemperatur kan dock alltid kompenseras med kortare eller längre doppning i glasyrbadet.
Stengodslera bör till skillnad från lergodslera skröjbrännas till minst 1000°C så att eventuella kolpartiklar är fullständigt bortbrända före glasyrbränningen. Oförbrända rester av kol i leran kan i ogynnsamma fall förorsaka missfärgning av glasyren och blåsor i godset.
Bilderna visa stengodsglasyr 1306 brända i elugn och med kontrollerad styrning av bränningskurvan. Styrning med långsam avkylning har fått glasyrerna att bilda kristaller. Bränningshastigheten och avkylningshastigheten är mycket viktiga för en glasyrs slutliga utsmältning. Samma glasyr bränd i två olika ugnar med samma topptemperatur men olika brännkurvor kan få mycket olika resultat. Eftersträvar man en viss glasyreffekt räcker det inte med att känna till topptemperaturen - stigningshastighet, utjämningstid och avkylningshastighet är väl så viktiga faktorer.
Bilden visar stengodsglasyr 1318 glaserade på en lera som innhåller järnoxid i form av lavapartiklar. Glasyrens utseende varierar beroende på den underliggande skärven. Några glasyrer lämpar sig inte alls för mörka lertyper och de flesta stengodsglasyrer blir olika på vit stengodslera och porslinsmassa.
Bränningshastighet
Skärvens karaktär
Glasyrskiktets tjocklek
Bilderna visar samma stengodsglasyr, 1386, men med olika tjocka glasyrskikt.
Nästan alla glasyrer ändrar karaktär beroende av skiktets tjocklek. För att styra skikttjockleken bör man både ta hänsyn till flyttalet och till skröjtemperaturen.
Problem
Beskrivning
Möjlig lösning
BRÄNNINGSRÅD